Äger över 50 dockor: ”Hjälper att bearbeta sorgen efter förlorade barn”

Reborndockor, det vill säga dockor som ser ut som riktiga bebisar och barn, har blivit något av ett globalt fenomen. En del dockägare ser dem som konst och andra använder dem som terapi. Marie Dycefield-Scott har både barn och barnbarn men hon har även förlorat två barn och dockorna har varit en hjälp i att bearbeta sorgen. Bland annat har hon iscensatt ett dop och ett kalas som hon aldrig fick hålla för sina söner. – Det var ett fint dop. Det kanske inte är en form som funkar för alla, men för mig är det det. Dopet var roligt och samtidigt vemodigt, säger hon. Uppskattas av äldre med demens Marie Dycefield-Scott har även tagit med sig dockorna till sin arbetsplats, ett demensboende. Dockorna har uppskattats av de boende. – Jag har sett många gånger att människor sitter och gungar med dockan, det är medfött att man tar hand om ett litet barn. De kanske inte kan prata längre, men hålla en bebis kan de, det är väl ingrott i våra gener, säger hon. Skapar installationer med dockorna Annika Bergström gillar att fotografera och bygger olika scenarion med dockorna för att fånga den ultimata bilden. – Jag ser det inte som att jag leker med dem. Dockorna ger även ett lugn i kroppen. Ibland kan jag ha lite oroliga kvällar, att ta fram dockan och pyssla om den skapar ett lugn som jag mår bra av, säger hon. Dockorna tillverkas av skulptörer i materialen vinyl eller silikon. Dockorna av silikon är de mest verklighetstrogna och behöver tas om hand lite mer än vinyldockorna. Docksamlarna finns över hela världen och har skapat vänskapsband i många länder säger Marie Dycefield-Scott. ”Uppstoppade ungar” När Annika Bergström och Marie Dycefield-Scott tar ut sina dockor i lekplatser eller köpcentrum brukar de väcka stort intresse. Men de uppskattas dock inte av alla i omgivningen. – Mina barn tycker de är creepy. De säger ”varför måste vi ha såna här uppstoppade ungar i hela huset”, säger Marie Dycefield-Scott.