De hungerstrejkar för att stoppa kritiserade tonårsutvisningarna

En grupp ungdomar står med paraplyer utanför riksdagen i aprilvädret. Nätverket för unga som hotas av utvisning beskriver hungerstrejken som en sista utväg för att få sin röst hörd. Medgrundaren och V-politikern Leo Ahmed säger att nätverket sedan december skrivit debattartiklar, mejlat och ringt politiker för att stoppa de så kallade tonårsutvisningarna – utan resultat. Den 6 mars kom Tidöpartiernas beslut att förtydliga den ventil som finns i anhöriginvandringen, som innebär att det ska finnas ett beroendeförhållande mellan tonåringen och den vuxne. Men enligt Leo Ahmed kvarstår problemet. – Senast förra veckan var det två ungdomar som fick ett utvisningsbeslut och därför känner vi nu att vi inte har något val, säger han. Systrarna utvisades Medgrundaren Leo Ahmed lyfter bland annat situationen för två tjejer i nätverket – Donya, 20, och Darya, 24 – som i höstas utvisades till Iran medan resten av familjen fått stanna i Sverige. – De befinner sig just nu mitt i kriget och flera av ungdomarna står inför samma situation. Vi har ungdomar från Iran och Irak. Det handlar inte bara om osäkerhet och krig utan om att sära på familjer, säger han. Leo Ahmed är samtidigt kritisk till att regeringens beslut att pausa utvisningarna inte omfattar de ungdomar som redan fått utvisningsbeslut. Orolig för livet i Irak En av dem är Kani Hassan, som är på plats vid hungerstrejken tillsammans med sin syster. De har båda fått utvisningsbeslut till Irak och fått avslag på sin överklagan. – Det jag är mest orolig för är hur mitt liv kommer se ut i Irak. Ett land där kvinnor inte alls har några rättigheter, där utbildning för kvinnor inte ses som ett alternativ och där man hamnar i utsatthet som kvinna. Det är jag väldigt rädd för, säger Kani Hassan. – Det är Sverige som har format oss, vi kan inte leva någon annanstans. Många av oss riskerar att hamna i social utsatthet och väldigt svåra situationer om vi åker tillbaka till de länder de vill skicka oss till. ”Sverige är vårt hemland” Baderes Bano säger att han bara har en möjlighet kvar att överklaga sitt utvisningsbeslut. Om han får avslag ”är det kört”. – Vi skulle tvingas åka till ett land som vi inte känner oss säkra i. Det här [Sverige, reds. anm.] är vårt hemland. Det är här vi känner oss säkra. Det är här vi känner oss trygga, det är här vi har växt upp och det är här vi har vår framtid.