Därför är rymdracet i gång – igen

"That's one small step for man, one giant leap for mankind" – Neil Armstrongs ord den 20 juli 1969 är bevingade. Efter den första lyckade månlandningen genomförde USA inte mindre än ytterligare fem stycken, under slutet av 60-talet och början av 70-talet. Prestigeförlust som gav svallvågor Det var rejäla knockouter för Sovjetunionen som inte lyckades med en enda landning själva trots att man faktiskt ledde i början, med Yuri Gagarin som första människa i rymden. Förlusten i rymdkapplöpningen var en enorm prestigeförlust för Sovjet, och även om det inte var det som låg bakom landets kräftgång, visade det på vilka tekniska och organisatoriska problem som fanns i landet. Och det blev tydligt för alla i världen vilket land som hade herravälde när det gäller teknisk utveckling. Sovjetunionens frånfall i racet gjorde också att luften gick ur USA. Utan motspelare blev det svårt att motivera miljardrullningarna och rymdprogrammen hamnade mer eller mindre på sparlåga. Fram till nu. Kina: den nya motståndaren De senaste åren har det blivit allt tydligare att Kina är den nya konkurrenten. Kina har sagt att de ska landa på månen senast 2030. Enligt USA:s planer ska de landa kring 2028. Men här finns en hel del frågetecken. Bland annat med det Space X-utvecklade rymdskeppet Starship som exploderat i flera testflygningar. Det här är helt normalt i ett utvecklingsskede men kan innebära förseningar. Kinas program anses av flera experter som mer stegvis och realistiskt. Dessutom är Kina känt för att överprestera när det gäller andra mål – till exempel i klimatsammanhang. Det finns alltså fog för att säga att loppet är öppet: Vi vet inte vem som kommer att stå som vinnare i slutet av 20-talet eller i början av 30-talet. Men en sak är klar. Om USA förlorar kommer det bli en knockout utan dess like. Vi kommer att få se ett jordbävningsliknande skifte för vem som har herraväldet i rymden – något som också kommer att ge svallvågor och förändra hur vi ser på länderna totalt sett.