Så förändras politiska kartan efter beskedet

Efter femton år av avtagande politisk isolering släpps nu Sverigedemokraterna definitivt in till maktens bord. När de kom in i riksdagen 2010 sågs de som paria och oviljan att samarbeta eller ens samtala med dem gjorde att samtliga andra partier skapade oheliga allianser för att stänga dem ute. I dag tog den isoleringen definitivt slut. Dagens besked är dock ingen oväntad nyhet, snarare en logisk följd av flera år av normalisering. Kristdemokraterna tog sitt avgörande steg redan 2019 när partiledaren Ebba Busch åt köttbullar med SD:s Jimmie Åkesson. När även Moderaterna svängt i samarbetsfrågan banade det väg för dagens Tidösamarbete. Men när det gäller att släppa in partiet i regeringen har både M och KD legat lågt, undvikit röda linjer men också avstått från att glänta på dörren. Ända fram till Simona Mohamssons (L) nu så famösa omfamning av Åkesson för knappt två veckor sedan. Det är M:s vinst Så att SD är de stora vinnarna på dagens besked råder det ingen tvekan om. Moderaternas vinst är att de nu är garanterade statsministerposten, även om de får räkna med att den vinsten kommer att kosta något i en kommande regeringsförhandling. Till exempel att partiet kan få ge upp andra ministerposter som de i dag räknar med. Man kan tänka sig att det här nu ökar pressen på partierna i opposition att samla sig i ett lag men jag tror inte att det kommer att bli så och det av två skäl: Dels den uppenbara oenigheten mellan Centern och Vänsterpartiet, och dels för att Socialdemokraterna inte vill ta ledartröjan för ett rödgrönt alternativ. S har bestämt sig för att gå till val ensamma för att ha bästa möjliga förhandlingsläge efter valet. För valrörelsen betyder detta att valet kommer att stå mellan ett fyrpartialternativ som är enigt och lovar att de kan bilda regering tillsammans. Och ett alternativ som kan komma att ledas av Socialdemokraterna, i koalition eller regeringssamarbete med minst två rödgröna partier och där valresultatet kommer att avgöra vad det går att samla en majoritet bakom. Svaga länkarna Tidösidans svaga länk är om Liberalerna faller ur riksdagen. Och att det fortfarande finns borgerliga väljare som ogillar att SD kommer in i en regering. S-sidans svaga länk är bristen på enighet och oklarheten kring vilken politik de kommer att få igenom. Båda sidor kommer att anklaga den andra för att vara regeringsoduglig, och det så kallade SD-spöket kommer att bli ett bärande argument från den rödgröna sidan som förstås vill locka till sig de där borgerliga väljarna som är tveksamma till partiet. Och ja – det kan bli hårda ord och tuffa debatter. Räkna med en lång valrörelse.