Nio anledningar: Därför känner du igen Melina Bozioti

Så vitt Melina Bozioti vet har hon medverkat i tv-program nio gånger. Första gången var 2007 i ”Deal or no deal” med Martin Timell som programledare. – Där kunde man vinna fem miljoner eller 50 öre, och jag vann 20 kronor. Jag var väldigt besviken. Sedan har jag varit med i Vem vet mest tre gånger i SVT, säger Melina Bozioti till TV4 Nyheterna. Efter att ha utmanat hjärnan i ”Smartare än en femteklassare”, ”Alla för en”, ”Bingolottos upp till miljonen” och ”Postkodmiljonären” väntar nu en fysisk prövning i vårens säsong av ”Robinson”. – Min familj var lite motståndare till det. Jag har ju ändå en stelopererad rygg och trasiga knän, säger hon. Trots det gjorde Melina Bozioti saker hon aldrig ens skulle ha kunnat föreställa sig i vardagslivet. – Inställningen var bara: ”Nu är det tävling och jag är här för att tävla.” ”Jag är inte ett dugg rädd av mig” Anledningen till att Melina Bozioti har medverkat i så många olika tv‑sammanhang är att hon ständigt söker efter en utmaning. I Robinson fick hon definitivt den utmaning hon hade hoppats på. Dessutom trivs hon framför kameran. – Jag är inte ett dugg rädd av mig. Det är nog det som är svårt för produktionerna, att hitta folk som är naturliga framför kameran. Det är väl därför jag slår igenom, säger hon. – Det är så kul när folk sett mig i Robinson och säger: ”Du är precis som du är på riktigt.” Jag bara: Men jag är ingen annan person bara för att jag har en kamera i fejset. Gav de andra deltagarna tv-tips Med tanke på alla hennes tidigare tv‑framträdanden var det naturligt att hon delade med sig av sina erfarenheter till lagkamraterna i Robinson. Bland annat förklarade hon att det ofta blir många omtagningar – och att man inte ska sucka eller protestera när produktionen behöver göra om något. – Vi är ju ändå här på en tv‑produktion och då måste vi lyssna, säger hon. Hon gav också tips om synkarna – intervjuerna där deltagarna berättar kort om livet i lägret eller efter tävlingar. Hon förklarade att man inte ska läsa upp frågan man får, utan svara direkt med det man känner. – Rätt lång tid efter att man kommit hem pratar man fortfarande som om man är i synk. ”I dag känns det som att jag…”. Det tar man med sig.