Sex år efter pandemin – tusentals lever med POTS

Mellan en halv och en procent av svenskarna får fortfarande behandling kopplad till covid-19. Av dem har ungefär en tredjedel fått diagnosen POTS – Postural Orthostatic Tachycardia Syndrome. Det är en sjukdom som får pulsen att öka kraftigt när man ställer sig upp. Många drabbas också av yrsel, illamående, hjärtklappning och så kallad hjärndimma. För vissa påverkas hela det autonoma nervsystemet – sådant som kroppen normalt sköter automatiskt, som blodtryck, puls, andning och matsmältning. Forskare som arbetade med POTS före pandemin beskriver hur patientflödet förändrades dramatiskt. – Vi kunde få enstaka patienter någon gång per månad. Men fem–sex månader efter pandemins start kom en helt ny våg av patienter som uppfyllde kriterier för POTS. Det var en stor överraskning för oss, säger forskaren Artur Fedorowski, adjungerad professor i kardiologi på Karolinska institutet. Fler pusselbitar – men ingen bot Under de sex år som gått har svenska och internationella forskare kartlagt flera biologiska mekanismer bakom POTS. Man har sett tydliga, mätbara rubbningar i kroppens reglering av puls och blodtryck. Hos vissa finns tecken på påverkan i de små autonoma nervfibrerna. Hos andra syns störningar i blodvolym eller kärlfunktion. – Vi har väldigt objektiva fynd i objektiva medicinska undersökningar, säger Artur Fedorowski. Behandling finns, men bot saknas. Tack vare läkemedel blir en hel del åtminstone något bättre. Men ungefär en tredjedel står och stampar och kan till och med bli sämre. Ett liv som krympt För Noah van Dorpel började det som för många andra våren 2020. Infektionen var inte dramatisk, men febern ville inte ge med sig. Tröttheten försvann aldrig. Veckor blev månader. Månader blev år. – Allt måste nu planeras runt min hälsa, den lilla ork som finns. Han beskriver det som att kroppen plötsligt kan stänga ner. Att öppna kylskåpet, hålla en bok eller föra ett samtal – sådant som tidigare var självklart – kan bli övermäktigt. Han har försökt gå tillbaka till jobbet flera gånger. – Läkaren fick till slut säga att det inte är rimligt att tänka att jag ska jobba. Det är väldigt svårt att acceptera. Forskarna är eniga om att kunskapen har ökat kraftigt sedan 2020. Diagnoskriterierna är tydliga. Pulshöjningen kan mätas. Blodtrycksreaktioner kan dokumenteras. Allt fler patienter får korrekt diagnos. Samtidigt återstår många frågor. Varför drabbas vissa och inte andra? Varför förbättras vissa medan andra blir kvar i långvarig sjukdom? – Mycket går framåt, säger Artur. Förutsatt att forskningen fortsätter och att vi satsar vidare, tror jag att vi kommer att förstå ännu mer de kommande åren.