Micael byggde eget Vasaskepp – i över 20 år

Det var i början av 2000‑talet som Micael Ullerteg, bosatt i Algutsrum på Öland, deltog på en privat fest på Vasamuseet. När han satt under skeppets för fastnade blicken – och fascinationen. – Jag blev så otroligt imponerad av skeppet när jag satt där, säger han. Kort efter besöket köpte han en omfattande byggsats av Vasaskeppet, ovetande om att modellen var avsedd för proffs. Arbetet påbörjades hemma i garaget och blev snabbt mer tidskrävande än väntat. Bara skråvet tog tio år att färdigställa. – Det är inga delar som bara limmas ihop. Varje planka ska blötläggas, böjas över ett ljus och formas. Det är ett jättejobb, säger han. ”Kossorna är vinkorkar” När skråvet var klart tappade han tillfälligt lusten att ge sig på riggen. – Det är fruktansvärt mycket tampar och trådar. Så jag lade det åt sidan ett tag, säger Micael. I stället började Ullerteg tillverka figurer och detaljer. Det blev allt från matroser och smeder till kossor och hus längs en egenbyggd kaj. – Gubbarna är gjorda av tandpetare och tändstickor. Kossorna är vinkorkar. Jag har använt folien från en kavaflaska till hinkar. Man får hitta på lösningar hela tiden, säger han. Figurerna blev till slut så många att de inte fick plats på själva skeppet. – Min fru sa att det inte gick. Då byggde jag en kaj också. Och så blev det ännu fler detaljer, säger Micael. Dråplig olycka under Idol‑kväll Ett av de få bakslagen inträffade när han hade tv:n på i bakgrunden samtidigt som han byggde. – Det var en kille i Idol som sjöng så fruktansvärt falskt. Jag reste mig upp, gick mot tv:n och backade rakt in i skeppet. Akterdelen gick i golvet och blev till flisor. Jag fick bygga om allt, säger han. Trots omfattande arbete, pauser och Idol-olyckor har han aldrig varit nära att avsluta projektet. – Nej, jag har aldrig gett upp. Jag har bara byggt när jag haft lust, i stället för att sitta framför tv:n. Det har alltid varit roligt, säger han. ”En speciell känsla” De två sista åren gick åt till riggen – den del han dragit sig för längst. I december i fjol insåg Ullerteg att arbetet sammanfallit i tid med kvittot som låg kvar i byggsatsens förpackning. – Det stod 12 december 2003. Då tänkte jag: ”Nu är det december igen – och jag är färdig.” Det var en speciell känsla.