Polisens snilleblixt stoppade OS-bombaren: ”Var lyckosamt”

Bränder och explosioner drabbade flera idrottsplatser runt om i Stockholm. Samtidigt försökte man övertyga Internationella olympiska kommittén om att Sverige var ett tryggt och säkert OS-alternativ. Men attentaten skapade oro och rubriker både i Sverige och internationellt. – Vi var ju bekymrade naturligtvis. Det var någonting vi inte förstod vad det var som höll på att hända, säger Leif Jennekvist i Jakten på sprängaren, på TV4 Play. Flera attentat mot idrottsanläggningar Det första attentatet inträffade i maj 1997 när Nacka ishall står i brand. Därefter följde fler bränder och sprängningar, bland annat på Lidingö tennishall och Stockholms stadion. Polisen misstänkte först inget samband, men när attackerna fortsatte började man ana ett mönster. – Vi hade funderingar kring vilka som skulle kunna ligga bakom, men vi hade inga spår att på just då. En avgörande magkänsla Dagen före det avgörande OS-beslutet fick Jennekvist en snilleblixt när han såg OS-symbolen Människan och Pegasus på en poliskollegas tröja. Han misstänkte att nästa attentat skulle riktas mot Millesgården, där statyn stod. Två civilklädda poliser skickades ut och lyckades gripa en man med en sprängladdning på 4,3 kilo dynamit i ryggsäcken. – Det var ju lyckosamt, säger Jenneqvist om gripandet. Mannen dömdes senare för förberedelse till grov allmänfarlig ödeläggelse och mordbrand, men många frågor kring attentatsvågen förblev obesvarade. Trots gripandet och polisens insats räckte det inte för att rädda Stockholms OS-dröm – och utredningarna om de övriga attentaten lades till slut ner.