OS-tävlar utan korsband: ”Tänjer gränserna för det vi tror är möjligt”

Det var under ett störtlopp i schweiziska Crans-Montana i fredags som amerikanska Lindsey Vonn kraschade och slet av korsbandet i vänstra knät. Olyckan skedde knappt en vecka innan vinter-OS inleds, och på tisdagen meddelade Vonn att hon kommer att delta i tävlingarna trots knäskadan. – Jag vet att det fortfarande finns en chans, och så länge det finns en chans kommer jag att försöka, säger Vonn. Korsbandsexperten: Inte så mycket att förlora Läkaren Anders Stålman arbetar bland annat som idrottstraumatolog och förbundsläkare för det svenska alpina landslaget. När TV4 Nyheterna når honom befinner han sig dessutom i Brasilien för ett möte om korsbandsskador med en internationell forskargrupp. I normala fall rekommenderar han inte någon – varken amatörer eller elitidrottare – att åka störtlopp efter en korsbandsskada. I Vonns fall är det annorlunda – hon är 41 år och gör sannolikt sitt sista OS. – Det är inget man normalt skulle rekommendera en idrottare i en annan fas i livet, men jag skulle inte avråda henne från att åka. Hon har inte så mycket att förlora. Om knät inte är orimligt svullet, inte gör orimligt ont och om hon får en bra ortos tror jag att hon har goda chanser att genomföra det här på ett rimligt sätt. ”Tänjer på gränserna” En ortos är en slags ställning som sätts runt knät för att stabilisera knäleden, och eftersom Vonn är så pass vältränad är det sannolikt att en ortos gör att hon inte känner av den instabilitet som en korsbandsskada kan ge. Risken är snarare att hon får problem värk, stelhet och obehag i knät. Anders Stålman känner inte till Lindsey Vonns skada i sin helhet, men säger att det är spännande att Vonn planerar att genomföra loppet på söndag som planerat. – Det är ganska speciellt att hon dels gör comeback i den åldern hon är i, dels att hon genomgått en protesoperation – och ändå kan prestera i skidåkning på den här nivån. Mig veterligen är det ingen annan som prövat det. Eftersom att jag håller på med det jag gör är det intressant med elitidrottare som tänjer lite på gränserna för det vi tror är möjligt.