Har du mjukvarublicken?

Det är väldigt lätt att trilla ner i kaninhålet som är hajpen kring Anthropics kodagent Claude Code, en hajp som tog rejäl fart under julledigheterna och åtminstone i techkretsar nu liknar den kring Chat GPT för tre år sedan. Claude Code har redan kallats för både ”det nya Chat GPT” och ”slutet för saas” och anses av många vara nästa stora steg i AI-utvecklingen och AI-användningen. Om man som jag tillbringar lite för mycket tid online har Claude Code börjat dominera flödena totalt på sistone. Det ”hjälper” förstås att algoritmerna ger mig ”mer av det jag vill ha” men såväl Linkedin som Tiktok svämmar över av folk som berättar om Claude Codes förträfflighet. AI-influencers, vanliga utvecklare, nyfikna it-proffs, och såklart en strid ström av oklara personer som vill göra sig en hacka på den senaste hajpen. Folk vibe-kodar allt från hela sajter till små personliga appar och hittar nya lösningar för sina arbetsflöden. AI-profilen Ethan Mollick lät Claude Code bygga en hel startup. Och i de riktigt avancerade kretsarna pratas det om Gas Town, en orkestreringslösning som låter 20-30 agenter jobba parallellt. I San Francisco, sägs det, låter folk ”Claude-svärmar styra sina liv”. Den senaste veckan har dessutom Clawdbot (numera Moltbot) kommit ridande på hajpen, en Claude Code-liknande AI-assistent du ger full tillgång till ditt digitala liv, om du kan och vågar. Allt är väldigt fascinerande och ofta otroligt imponerande. Kod ses ju som det främsta användningsområdet för generativ AI och när man ser vad Claude Code kan åstadkomma är det inte svårt att förstå det. Trots detta har jag själv inte testat Claude Code, även om mer än en person sagt att jag ”måste”. Och jag är inte särskilt sugen heller (även om jag förr eller senare lär göra det i rent fortbildningssyfte). Och det finns flera skäl till det. Till att börja med är jag ingen utvecklare och jag kan inte skriva kod. Nu är ju poängen att Claude Code ska skriva koden åt dig men riktigt så enkelt är det ju inte. Insteget är fortfarande för högt för mig, och vägen till de riktigt coola sakerna för lång. Jag har grundläggande förståelse för vilka processer och funktioner som ingår i mjukvaruutveckling men min kunskap är långt ifrån tillräcklig. Anthropic har börjat att närma sig detta genom att släppa Claude Cowork, som beskrivs som Claude Code för folk som inte är utvecklare. Vilket låter intressant. Men här är problemet att det jag föreslås göra med det, hur det säljs in till mig, låter fruktansvärt trist. Av någon anledning är det första exemplet som ofta lyfts fram för sådana här verktyg att man kan låta AI:n ”sortera dina filer i datorn”. Och det kan väl vara bra, en gång. Om man har väldigt mycket osorterade filer i sin dator. Men knappast ett use case som det är värt att köpa och lära sig ett nytt verktyg för. Ytterligare ett skäl är att om man tittar på vad entusiasterna gör med Claude Code så handlar otroligt mycket om personlig produktivitet och ”optimering”, av både arbete och vardag. Vilket jag är närmast helt ointresserad av. Jodå, jag läste också ”Getting Things Done” och ”4-hour Workweek” för 20 år sedan men det jag framför allt lärde mig då var att ju djupare man sjunker ner i det självhjälpsträsket desto större är risken att man till slut ägnar hela sin tid åt att hitta nya sätt att optimera saker. Det känns också ganska tragiskt men kanske talande för det moderna arbetslivet att folk behöver hitta på ”hacks” för att kunna göra sitt jobb. Men det främsta skälet är detta: jag saknar mjukvarublicken. Den här poletten trillade ner för mig först häromdagen när jag läste techskribenten Jasmine Suns erfarenheter av Claude Code. Hon påpekar att folk som håller på med parkour över tid lär sig se en stad på andra sätt än vi andra, de får ”parkourblicken” där väggar och trappor blir något helt annat än väggar och trappor. Och på samma sätt föreslår hon att utvecklare får en sorts mjukvarublick där alla problem kan översättas till, och lösas med, mjukvara. En vanlig användare som jag har inte mjukvaruformade problem. Jag ser inte automatiskt vad i det jag gör som kan automatiseras eller optimeras av en bot. När jag hör att Claude Code kan lösa mina problem kommer jag inte på ett enda. Jag tror det här perspektivet säger ganska mycket om AI-användningen generellt i dag och kan vara nyttigt att ha med sig. Både för superanvändare som hajpar de nya lösningarna för folk som ”inte hänger med”, och för företag som febrilt försöker få personalen att anamma AI. Jag tror ingen är emot ett nytt verktyg som gör en mer produktiv och underlättar ens arbete, bara man vet vad man ska ha det till. Företagens AI-utbildningar borde kanske handla mindre om att lära sig specifika verktyg och mer om att lära sig identifiera problemen de ska lösa. Att lära sig utveckla mjukvarublicken. –– Den här krönikan är hämtad ur CS Veckobrev, ett personligt nyhetsbrev med lästips, länktips och analyser skickat direkt från chefredaktör Marcus Jerrängs skrivbord. Vill du också ha nyhetsbrevet på fredagar? Skriv upp dig för en kostnadsfri prenumeration här.