Nationell manifestation mot vapenvåldet: Det räcker!

Vapenvåldet har skakat Sverige under flera år. På lördag samlas anhöriga till dödligt våld, civilsamhället och artisteliten i en nationell manifestation för att säga: Det räcker. Initiativet kommer från Susanne Yakes, Aneta Demir och Sebastian Stakset. Alla tre personer med egna, smärtsamma erfarenheter av våldets konsekvenser. – Vi har kämpat väldigt länge, var och en för sig. Nu gör vi det här tillsammans och kraftsamlar hela samhället. Vi behöver varandra för att det ska hända nånting, säger Aneta Demir, initiativtagare och syster till Mikael. ”Vi behöver varandra för att det ska hända något” Bakgrunden till manifestationen sträcker sig flera år tillbaka. För Susanne Yakes tog allt sin början den 2 augusti 2020, när hennes 12-åriga dotter Adriana sköts till döds under en hundpromenad. – Sorgen övergick så småningom i en känsla av att jag var tvungen att göra något. Jag började hålla en årlig manifestation till minne av Adriana och alla andra som fallit offer. Det var där våra vägar möttes, berättar hon. Mikael dog för sitt civilkurage För Aneta Demir blev våldets brutalitet personlig när hennes bror Mikael mördades framför sin 12-årige son efter att ha ingripit för att stoppa ett brott. – Hans handlingar berättar vem han var. Han kunde inte stå bredvid och titta på. Han ville att våra barn skulle växa upp i ett tryggt samhälle, säger hon. Trots sorgen beskriver hon också en stolthet. – Skulle han få en chans till skulle han agera exakt likadant. Jag är stolt över att han dog för något han stod upp för. Sebastian Stakset beskriver initiativet som ett svar på ett rop som hörs över hela landet. – Det här är två kvinnor, men det är också många mammor och syskon som gråter runt om i Sverige. Vi är inte här för att peka finger. Det är dags för gemensamt ansvar. Barnen lever med våldet – varje dag Ett särskilt fokus under manifestationen ligger på barnens situation. Enligt Sebastian Stakset lever många barn i dag med rädsla som vardag. – Jag är trött på att vakna varje morgon och undra om mina barn kommer ligga i sina sängar ikväll. Det känns som att leva i ett land i krig, säger Susanne Yakes . De vittnar också om hur tidigt barn exponeras för grovt våld. – När vi är ute och föreläser brukar vi fråga barn och unga hur gamla de var när de såg en avrättning första gången. Ofta svarar de: åtta år. Det här är på oss vuxna. Barn ska skyddas, säger Sebastian Stakset. För initiativtagarna är manifestationen inte slutpunkten, utan början. – Vi hoppas att det här blir starten på en förändring. Att människor vågar. Det här är bara början, säger de.