Lämnade arbetet – för livet som hemmafru i Mölnbo: ”Varit självklart”

Fredrika Tidermark valde bort lönearbetet för att ta hand om barnen och hushållet – ett val som var betydligt vanligare för några årtionden sedan. Samtidigt har termer som ”hemmaflickvän” och ”soft-girl” blivit trendiga på sociala medier, där unga kvinnor försörjs av sina partners för att prioritera sin femininitet. Men Fredrika definierar sig hellre som ”matriark”, och syftar på ”den moderliga upplevelsen, erfarenheten och omsorgen”. – Det har alltid funnits en minimalism som har varit en viktig princip i mitt liv, säger hon i Nyhetsmorgon. Kände sig inte hemma i stan Tidigare bodde Fredrika i en lägenhet i stan, men när barnen föddes förändrades perspektivet på både hemmet och rollen som mamma. – För mig har det varit viktigt att vara nära barnen och ge dem min tid och uppmärksamhet när dem varit så små. Det har varit självklart för mig att vara hemma med dem, säger hon. – När jag gick runt inne i stan på de fyrkantiga gatorna känner man hela tiden att någon har planerat att jag ska gå här, för att det ska vara ett effektivt flöde, det kändes liksom inte naturligt. Familjen bor numera i Mölnbo utanför storstaden och lever ett lantligt liv med närhet till vilt, får och kor. Fredrika tar hand om hemmet, barnen och maten – med fokus på ett regenerativt jordbruk – medan hennes man försörjer familjen ekonomiskt. – Jag funderar mycket på var maten kommer i från, hur bor vi, hur ska vi ha det runt omkring oss. Jag vill ha en så kort produktionskedja som möjligt mellan mig och det jag äter. Jag vill kunna vara producent, inte bara konsument. Förespråkar samförsörjning: ”Lär oss att flå och stycka” Fredrika förespråkar ett liv med samförsörjning i lokalsamhället, där man fokuserar på resiliens beredskap. – Självförsörjning är väl en slags illusion att jag på något sätt ska kunna klara mig själv, jag och min kärnfamilj, när alla andra svälter ihjäl om det kommer en kris, säger hon och fortsätter: – Det bästa försvaret är inte en matkällare full med mat till bara mig, utan det bästa försvaret är ett fungerande lokalsamhälle med ett nätverk av tillitsfulla relationer. Lever ni samförsörjande idag? – Vi utforskar vad vi har för möjligheter. Vi köper till exempel hela djur från jägare som vi bor nära, och så lär vi oss att flå och stycka själva. Vi har en liten fårflock som vi äger tillsammans med grannar som vi tar hand om och klipper. Ibland behöver några slaktas, just för att det är begränsat hur många som får plats i hagen.