Själavårdarna på anstalterna räcker inte till

Just nu står omkring 50 intagna inom Kriminalvården i Göteborg i kö för samtal med en präst, pastor eller imam. Tanken är att man ska kunna få samtal en gång i veckan, men det blir oftast varannan. Prioritet ges till de som mår mycket dåligt och ungdomar mellan 15 och 17 år. Ungefär var tredje häktad i Göteborg vill ha kontakt med själavårdare så snart som möjligt. Samtalen ger stöd och hopp Mimmi berättar att samtalen med pastorn varit avgörande under hennes tid i häktet. – Jag var väldigt ensam. Jag visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Jag saknade mitt barn, jag saknade min kille, jag saknade hela min familj, säger hon. Per Kjellberg, pastor vid NAV, Nämnden för andlig vägledning, möter många unga intagna. – Det är inte sällan egentligen som man längtar efter mamma. Först testar de ofta lite grann. Kan jag lita på dig? När de väl öppnar sig och man kommer tillbaka, då brukar det bli djupare samtal. Det är inte alla som säger det, men i stort sett alla längtar efter mamma, skulle jag säga. Har tystnadsplikt Även Jasmin, som vi kan kalla henne, har suttit häktad länge. Hela 14 månader. I tingsrätten dömdes hon till över tio års fängelse för narkotikabrott och väntar nu på hovrättens dom. – Utan imamen tror jag inte att jag skulle klara den här tiden. Han har hjälpt mig med acceptans och förlåtelse. Jag hoppas att jag får börja om från början. Att samhället accepterar mig på nåt sätt, säger hon. Själavårdarna har tystnadsplikt och kan inte föra vidare det som sägs under samtalen. – Det är klart, när man får höra om vissa svåra brott då kan man ibland tänka att det skulle vara bra om det kom fram. Men det är inte min roll. Jag kan bara stödja en process om vederbörande vill göra det. Men annars så får det vara som det är, säger pastor Per Kjellberg. Att få prata med NAV har hjälpt Mimmi att hantera sin situation. Hon har nu fått sin dom av hovrätten och väntar på att flyttas till anstalt för att avtjäna straffet, tio års fängelse för mordförsök. – Jag är inte lika ledsen och arg över hela situationen. Jag har accepterat det som det är. Jag kan ju inte ändra på någonting, säger hon.